Orm-möte = tårar
Jag ville vara duktig och göra mig av med min överskottsenergi tidigare ikväll. Jag bestämde mig för en promenad. Jag tog min vanliga runda, den korta av dom. Jag gick på helspänn hela första delen eftersom de ser ut att vara lite orm-varning där och varje pinne får mig att hoppa till lite. När jag svänger in i bostadsområdet igen och andas ut händer de som inte får hände.. En orm ringlar ut mitt framför mig. Typ sådär 1 meter lång, minst! Jag blev nog prarlyserad för jag stog och stirrade på den när den ringlade över vägen och jag minns att jag tänkte något om döden, dramatiskt jag vet, men de är sant. När jag kände att jag vågade så halvsprang jag förbi och fooort hem med tårar i ögonen. Men jag kunde ju inte börja gråta. Så jag bet ihop. Sen kurade jag ihop mig i soffan med fötterna på bordet. Kändes liksom som att den följt med mig hem. FY!!!
Inga mer promenader :(
Inga mer promenader :(
Kommentarer
Trackback