Alxandrah

Igår var jag ute på äventyr ska ni veta! Jag och syster visste inte riktigt vad vi gav oss in på när vi glatt åkte iväg med hennes unghäst mot nyköping. Vi skulle lämna lilla Capone hos hans nya ägare. I Tierp var de en riktigt fin vinter dag och de kunde ju inte bli bättre tyckte vi. Men.. När vi närmade oss Uppsala blev de sämre. När vi närmade oss Stockholm var de hemskt! Vi körde max 50km/h och de var pissigt väglag. De var olyckor lite överallt i Stockholm och de brydde sig inte ens om att läsa upp alla på radion. Vi började väl inse att de hela kunde ta lite tid. Efter Stockholm isar rutan igen på Elin´s sida och hon får hänga över på min sida för att se tills de släppte. Gissa om vi rörde oss sakta framåt?! När vi äntligen (!!) svängde av E4an så var vi "bara" lite mer än 2 timmar sena. Vi får beskrivning via telefon att vi ska in på en liiten liiten grusväg. Okeij!? Vi åker ner för en backe som svänger ganska tvärt och de kändes lite osäkert om vi skulle klara backen, men de gick. Väl framme går allt kanon, Capone sköter sig fint, stället var toppen osv. Men sen ska vi vända hemåt.. Herregud! De var nästan omöjligt att vända med släp på gården och de hela slutar med att vi kör fast. Pappan i familjen fick dra loss oss  och vi åker glatt iväg från gården. Men sen kom dendär backen.. Vi kom halvvägs i den sen gled vi tillbaka. Och jag är mäkta imponerad av syster som höll bil och släp kvar på vägen. Pappan skulle dra loss oss ännu en gång men var tvungen att åka en annan väg för att hamna framför oss. Han sa " de kan ta lite tid så ni vet". Efter ca 20 min börjar vi undra "hur lång tid??". Sen får vi ett samtal om att han också kört fast. Våran godis påse höll på att ta slut och vi började tänka tanken att vi kanske inte kommer hem.. Men då kom en gigantisk traktor som med nöd och näppe lyckades få upp oss för backen. Tack snälla bonde!! Vi åkte ut på E4an som helt plötsligt kändes väldigt säker och siktade in oss på Max. De smakade såå bra och de fick oss på bra humör igen. Vägen hem gick bättre och vi kunde gasa på lite. Typ 60km/h. 6 timmar senare än beräknat var vi åter i Tierp. Haha..

Jag hade en tokig dag med min syster..

Jag sitter och kurar i en filt, med tre tända ljus framför mig och försöker vakna till lite. De går inge bra! Jag är bara trött och fryser. Men snart måste jag gå ut till bilen och åka vidare, då vaknar jag säkert. Ut i kylan!
Hoppas på en dag med drag så tiden går fort och man knappt hinner kolla på klockan :)

Efter jobbet kommer familjen + farmor hit på julfika :) Då ska de smaskas kakor och sånt gott. I like!

Nej, värdelöst inlägg. Hejdå!

Ibland (eller jämt) så är mammor så himla bra. Min mamma såg till att jag kom iväg för att ta svin sprutan idag. De var sista vacinations dagen i Tierp och mamma kunde följa med som stöd. Så vi åkte ner till Möbeln och fick en nummerlapp med numret 256. De var då på nummer 185. Är man spruträdd är de inte kul att sitta och vänta i en timme på att få den jäkla sprutan. Och att sedan stå i kö och bara komma närmare och närmare en massa bord och sprutor var påfrestande. Självklart fick jag borde som var precis vid ingången så att ALLA såg mig, men mamma var så snäll och försökte täcka lite. Plus berätta att jag var spruträdd eftersom jag själv inte fick fram så mycket vettigt. Blää för sprutor. Men nu är den tagen och jag svimmade inte inför halva Tierps befolkning. Pjuh :)

Åkte hem och gjorde mamma fin i håret. Lite färg och klipp. Vi fikade, kollade på tv och hade de bra. Nästa moment var att få ordning på min nacke så min massör fick allt knåda och dra en hel del innan den gav med sig och blev mjuk igen. Så skönt att slippa huvudvärken!!

Pallrade mig mot tåget med bittra steg eftersom jag hade glömt tågkortet hemma eller tappat de (de var inte där de skulle iaf). Hur kul känns de att lägga pengar på en tågresa när man har ett nytt kort ligger liksom?! Men jag skulle till Uppsala och fick betala med ett falskt leende på läpparna. Tog mig en promenad hem och stannade till på H&M. Köpte den sista julklappen till mamma. Så fin!

Nu är jag hemma med en värkande arm, ett upphittat tågkort, en upphittad ring som jag inte har en aning om vem som äger (jag hittad den när jag letade kortet), en snäll nacke och massa kakor. Läget är helt ok trots allt!



<3 Johannes

Igår var de äntligen Lars Winnerbäck i Gävle. Som jag längtat!! Åt lite kina mat med Johannes, Emeli och Robin innan vi åkte mot Lars. Jag och Emeli hittade baren och där fanns minttu, haha. Men de var en lugn kväll. Lars W var helt underbar, som vanligt! Han och hans musik får mig att må bra. Han är min stora idol! :)

Lars berättelse som jag älskar ( absolut inte ordagrant som han sa nu men slutpoängen är samma )
- De var en artikel i tidningen om artister. Jag läste den inte själv men hörde att jag nog var en sur person.
När jag var liten och gick på fritis hade jag en kiss t-shirt. När vi skulle dansa runt granen så kändes de inte helt rätt när jag hade en kiss t-shirt. Så jag vägrade! Bara för att jag vägrade blev jag utan godis påse.
Ungefär lika fel som att dansa runt granen i kiss t-shirt, känns de att bli intervjuad.
Så jag är inte en sur person.
Jag köper min egna godispåse!


Hihi :)